Saker som brukar hjälpa
- Säg enkelt att du är ledsen för det som hänt. ”Jag tänker på dig” räcker långt.
- Lyssna mer än du pratar. Låt den andra bestämma hur mycket och hur ofta ni pratar om det.
- Erbjud konkret hjälp i stället för ”hör av dig om du behöver något”. Laga mat, handla, ta hand om syskon eller hundpromenaden.
- Hör av dig igen efter några veckor. Då har ofta alla andra slutat fråga.
- Kom ihåg viktiga datum, som det beräknade förlossningsdatumet.
- Använd de ord den andra själv använder, till exempel ”bebisen”, ”graviditeten” eller ett namn.
Saker som kan göra ont, även om de är välmenta
- ”Det var ju så tidigt.” Sorgen hänger inte på hur många veckor det gick.
- ”Ni kan ju försöka igen.” Ett nytt barn ersätter inte det som förlorades.
- ”Det var säkert meningen.” Det kan låta som att förlusten inte spelar någon roll.
- ”Du har ju redan barn.” Det tar inte bort saknaden efter den här graviditeten.
- Att undvika ämnet helt. Tystnad kan kännas som att ingen bryr sig.
Om du är partner
Du har också förlorat något, även om det inte var din kropp. Samtidigt hamnar många partners i rollen som den som ska vara stark och ta hand om allt praktiskt, och frågorna från omgivningen handlar sällan om hur du mår.
Din sorg är lika verklig. Ni kan behöva olika saker och sörja i olika takt, och det betyder inte att någon av er gör fel. Prata om det, och ta emot stöd själv. Både vården och stödlinjerna finns till för dig också.
På jobbet
Är du chef eller kollega till någon som har haft ett missfall: fråga vad personen vill att andra ska veta, var flexibel med arbetstid och uppgifter, och räkna inte med att allt är som vanligt när sjukskrivningen är slut.
Källor
- Missfall, 1177, om stöd för närstående
- Stöd i sorgen, Svenska kyrkan